Aurora, Sofia och Daniel under praktiken. Tema, medier och folkbildning!
Man kan lugnt saga att det har gatt upp och ner under praktiken. Den borjade i Cuenca som ar en modern och vacker stad, dar man kan hitta en vegetarisk restaurant pa varje horn. Det borjade bra med nagra lediga dagar, dar vi tar chansen att se staden, allt fran katedraler till floden som gar rakt genom staden. Forsta dagen av praktiken kommer bara Daniel ivag eftersom jag och Sofia ligger sjuka. Men han kommer ivag med andra halften av var praktik grupp, Maria och Javier. Det blir nagra dryga dagar for Daniel eftersom det mesta gar ut pa att vanta och nar det sedan hander nagot sa har han svart att forsta spraket. Forst pa onsdagen sa aker jag med efter att intagit ett par dimor. Vi akte till en liten by med en liten kille som sag alldeles for ung ut for att kora bil, nar vi hoppade ut var jag tvungen att fraga honom hur gammal han var, han sa att han var 13 ar. My God! Ingen berattade vad som skulle handa sa nar det sa att jag skulle presentera skolan och Sverige pa ett mote sa blev jag paff. Det ar inget man gor pa ett enkelt satt pa ett annat sprak. Men pa nagot satt lyckas jag anda och jag sjunger till och med en svenska sang for hela forsamlingen. Dagen efter foljer Sofia med och vi ska aka och ha ett mote och se barn dansa i en liten by, vi forbereder fragor till motet, men det visar vara meningslost da motet ar installt. Istallet aker vi till en liten by och tittar pa nar kvinnliga larare spelar fotboll. Sedan far vi se pa nar var chauffor super sig full, nar vi val kommer darifran efter mycket vantande ar vi svenskar mycket arga och irriterande eftersom vi var tvugna att ka med rattull man. Na vi klagade sa visade det sig ironiskt nog att han som korde var ordforanden i den organisationen som vi hade praktik pa, det var det ingen som hade sagt.
Harifran blev prakitken dock bara battre, dagen efter akte vi och besokte en katolsk radio, dar vi blev inspelade och fick ga upp pa taket och sa radiosandarna. Det var intressant och vi blev mycket bra mottagna. Pa lordagen skulle vi vara med i organisationens radio, vi var alla dar men det var bara jag, Javier och Maria som blev intervjuade live.
Pa sondagen akte vi till en mindre stad som heter Canar, dar tog Viktor emot oss och vi fick bo pa deras utbildningscenter som lag pa landet utanfor Canar, helt sjalva. Det var valdigt kallt och ibland forsvann bade ljuset och vattnet men vi hade ett stort kok dar vi kunde laga god mat. Vi spelade mycket kort och gjorde bade chokladbollar och pannkakor. Har blev det lite mer som planerat. Vi fick bland annat besoka en ostfabrik som organisationen hade, osten har i landet ar mjuk och mild, mycket god, enligt mig i alla fall. Vi skulle ocksa besoka en minga* en dag med pa grund av dalig kommunikation och ett jordskred kom vi inte fram forran de hade gatt pa lunch. Men vi fick dock ta en lang promenad uppe i bergen, det var gront och sma backar rann nerfor bergsvaggarna. Molnen kom och gick, men nar de var narvarnade sa kanner man verkligen att man ar inne i molnen.
En dag sa akte vi till Ingapirca, vilket ar en del av Inkaleden som ocksa bestar av resterna fran En fastning fran Inkatiden. Det var intressant och kul att se var de offrade de vackraste kvinnorna. En dag fick vi ocksa en rundtur pa utbildningscentret dar Viktor visade dar de larde sig konsthanverk, att brodera och vava. De sista dagarna var vi med Aurelio och UNORCAB, de hade tva huvudsakliga projekt, det ena var en ost och yogurtfabrik och det andra var ett alpaca projekt, dar de fodde upp alpacor och stickade trojor, mossor m.m. Det var dock svart att fa en mojlighet at intervjua eller prata med de som jobbade dar eftersom det var bara ordforanden i organisationen som pratade och som svarade pa vara fragor, det var irriterande, men Aurelio tog hand om oss och var valdigt trevlig.
Sista dagarna akte vi till Guayaquil, dar vi gick ut pa gatorna och intervjuade manniskorna om medier. Vi gjorde ocksa en kvantitativ undersokning av reklamen i staden, det som var markningsvart var att det var praktiskt taget bara vita manniskor i reklamerna. Skillnaden mellan landet och storstaden var intressant att se. Men efter att ha varit ute pa praktik i tre veckor var vi alla ratt trotta och ville aka darifran. Det var mycket larorikt, men inte pa det sattet vi hade forvantat oss.
Nu ar det sista veckan har i Ecuador och vi ar alla utspridda i landet for att ha en vecka semester.Snart bar det av hem till Sverige, jag kommer sakna Ecuador aven om jag just nu bara vill hem.
Aurora
Orgullo glbti 2008
Innan paraden pratade jag lite med Sofia Carrion som ar ordforande for Organización Ecuatoriana de Mujeres Lesbianas (Ecuadorianska organisationen for lesbiska kvinnor). Hon berattade att den viktigaste kampen just nu ar att fa Ecuador att infora lagar mot diskriminering av hbtq-personer och att paverka arbetet med nya konstitutionen. Hon sa ocksa att det for tillfallet ar den evangeliska kyrkan som hardast angriper hbtq-personer i uttalanden och handlingar.
Mest hogljudda maste nog ha varit ungdomarna fran Fundación Ecuatoriana Equidad (Ecuadorianska stiftelsen for rattvisa). De ropade slagord och dansade och sjong. Min favoritramsa ar: "Hey, hey, hey. Que rico es ser gay". Det betyder ungefar: "Hej, hej, hej. Vad gött det e å va gay".
Vi som var i Quito deltog i kampen och festligheterna som foljde, dels pa Plaza Foch direkt efter paraden, dels pa Matrioschka dar vi dansade pa kvallen.
Bilder:
Lika rattigheter, nu!
Glad charmor.
Flaggan svajade.
Transindigenas.
Nagra var maskerade.
For mer information om Orgullo glbti 2008: http://www.orgulloglbti.blogspot.com/
/Mika
Sjukdomar...
Tankar fran Aurora!
Religionen i Ecuador ar mycket viktig, speciellt katolicismen, da Ecuador har 90 % katoliker. Medan de flesta i Sverige ar medlemmar i Svenska Kyrkan, men detta betyder inte att de tror pa Gud, lite konstigt, inte sant !?
Abort ar en annan intressant fraga. Vi i Sverige tillater abort och de flesta tycker att detta ar nagot bra, vilket man skulle kunna ifragasatta, for aborter anvands ibland som preventivmedel och man kan ju tycka att det ar ett liv man dodar. Dessa argumenten kan jag hantera, jag kanske till och med haller med til viss del. Men Katolska Kyrkan menar pa att nar man gor abort sa finns det ett fullt utvecklat barn inne i magen, som bara behover oka i storlek innan det kommer ut. Sedan menar de pa att en av abort metoderna som finns ar att stycka barnet till dods, vilket jag inte ens forstar hur det skulle kunna ga till utan att mamman dor ocksa. En annan metod ar att ta ut barnet kirurgisk vag, da man tar ut barnet fran magen och sedan dranker barnet eller branner det.
Jag har ocksa fatt lara mig att det ar helt ofarligt att kora full, sa lange inte polisen upptacker det (detta tror jag sjalvklart inte att alla tror i Ecuador). "Vita kan inte dansa", detta ar nagot som jag inte visste om mig sjalv, men tydligen kan jag inte det, aven om de som sa det aldrig hade sett mig dansa. Det ar ocksa konstigt att jag inte ar gift, har tre barn och att jag inte kan tala flytande engelska, det sistnamnda bor jag kunna eftersom jag ar vit eller med andra ord "gringa".
Allt detta ar nagot som jag kallar kulturchockar. Det ar sa olikt fran min egen kultur att det besvarar mig, men det far mig ocksa att tanka till pa varfor det besvarar mig, pa vem jag ar och pa vilka de ar. Men det ar just den har erfarenheten som jag var ute efter, jag ville se varlden ur nagon annans ogon, det har jag ocksa fatt. Jag har ocksa fatt stota pa manga fordomar vilket manga invandrare i Sverige far mota dagligen. Jag vill ocksa lagga till att det finns massor med saker som jag gillar med Ecuador men det kommer jag inte ta upp har eftersom detta ar mina tankar om kultur chockar.
/Aurora
Aurora och Ina i den lilla bergsbyn Santa Rosa de Pacca!
Det ar har vi bor under tva och en halv vecka, jag och Ina. Vi bor hos en familj som bestar av Pappan Dionicio, mamman Isabell, fastern Josefina och ubytesdeltagaren Susana. De har ocksa grisar, far, en asna, en hona (den andra dog medan vi var har), sex hundar, ett tiotal marsvin och en katt. Landskapet ar sa vackert som vi har beskrivit det, men det ar inte bara harligt har, den forsta tiden bestod av lera, blota fotter, regn och ett lackande tak. Och eftersom hojden ar pa ca 3600 meter over havet blir allt man gor som ett extremt hart traningspass. Men anda sa ville vi bestiga berget vi bor pa, vi vandrade i ca tva timmar med Dionicio, da hade vi kommit upp pa 4000 meters hojd. Pa vagen upp fick vi se farskt vargbajs och blommor. Bergslandskapet bestod mest av gras och pa vagen tillbaka var det sa hogt och regnet hade slagit till sa pass att vi var blota anda in pa skinnet.
De tar hand om oss och ger oss mat varje dag, oftast sa far vi en gra soppa som ar gjord pa vatten, mald vete, potatis, mjolk och nagon enstaka purjoloksbit. Men vi har aven fatt stekt kyckling med ris, det var extremt gott!! Vi far ocksa valdigt mycket egenodlade bondbonor i olika former, torkade, rostade, kokade och stekta. En annan sak vi far varje dag ar Cafecito, vilket man skulle kunna tro att det ar kaffe, men na, det ar godare an sa. Cafecito bestar av sonderkokade havregryn i vatten och mjolk med socker....mmmm.....
Maten tillagas over en oppen eld i ett av husen dar marsvinen och Josefina bor. De har en gasspis i andra huset men om man anvander den sa "blir man bara varm upptill". Dock sa kan det bli lite val mycket rok inne i huset, men det blir valdigt vackert nar solstralarna hittar sin vag in genom halen i taket och roken blandar sig med solljuset.
Om dagarna forsoker vi hjalpa till sa gott vi kan, men trots sin alder sa ar de starkare, har battre kondition och behover mindre somn an oss. En dag tog vi in grisarna fran faltet sjalva, men forsta gick det rent at hel****!!! De sprang ivag och vi blev stressade av att de kanske skulle forsvinna. Men till slut sa hade vi samlat ihop dem och sa fick vi in dem i sin lilla hage. Puh!
Nagot som vi tycker ar valdigt trevligt ar nar Josefina, som ar halvt stum/dov och halt, skrattar, vilket hon gor nar vi tar in grisarna, leker med katten eller snubblar. Hon brukar sitta ute med hundarna och speciellt med en liten hund som kallas Conejo (Hare) for att den hoppar som en hare. Hundarna har de for att de inte ska bli ranade, de skaller pa vad som helst och slass om varat bajs efter att vi har skitit pa huk bakom en buske. Ina tycker de ar skitackliga!
Det har slutat regna och solen star hogt pa himlen, men nu vi har inget rinnande vatten. Innan kunde vi inte tvatta oss pga. att det var sa kallt, nu har vi inget rinnande vatten. Vilken tur att vi ska aka till varma kallor idag!
Under dagarna satter Dionicio pa musik pa spanska, men det later som asiatisk musik som later likadant hela tiden. Men det kanns anda tryggt nar han satter pa den vid sju pa morgonen, samtidigt som han sager att vi ska komma in i det andra huset och varma oss framfor elden, da ar allt som det ska.
Vissa dagar har vi langtat harifran, pga av kyla, smuts och kattskin i skafferiet, men familjens valvilja, Pelle Pelé(kattungen) och mina och Inas sma pahitt och samtal gor att vi kommer sakna Santa Rosa de Pacca och allt dartill.
En stor kram fran Aurora och Ina, de snyggaste och smartaste kvinnorna pa denna jord, still going strong!
Byperioden, tredje dan for Fia och Ninni
Puss och kram fran Fia och Ninni!
De tva forsta veckorna i Quito!
Vi mar bra!
/Aurora
Utanfor Farnebo
16.15 kom taxibilarna, de nervost jamforda packningarna och de pirriga resenarerna stuvades in i bilarna. Taxifarden till arlanda gick helt enligt planerna. Pa arlanda forsta incidenten. Ett pass var tvunget att ordnas i sista stund. Dock inte mitt.
Vi checkade in och at var matsack. Vimsade runt lite pa taxfreen. Forsta flyget; till amsterdam. Vi kom fram, skyndade ut ur planet, nu var det ont om tid visste vi. Bara 50 minuter tills nasta plan lyfter...
Hm
07.30, delayed.
Klockan var omkring 23.00...
Vi var nog inte sa oroliga de flesta av oss, det var ju upp till flygbolaget att fixa det har.
Vi fick bo pa hotel. Sova 5 h innan det var dax att i all hast njuta av den overdadiga frukostbuffen, hollandska smaplattar, agg, juice, det ena med det tredje.
Sa flyget till Bon Aire. Vilket verkar vara nederlandernas eget jetset paradis. Dar landade vi bara och tankade, de slappte dock ut oss till den lilla flygplatsen, som hette nagot i stil med "The flamingo", en stund.
Nagra stannar har.
Satta sig pa planet igen... vi satt dar i manga timmar, en aningen segt efter ett tag.
Jag tittar ut genom fonstret. Vi narmar oss nasta stopp. Guayaquil ovanifran, ett parti memory, pedantiskt upplagt i vagrata och lodrata rader. Monstrade baksidor pa de kvadratiska korten.
Vi tar mark. Bostadshus langs efter stangslet som omgardar flygplatsen.
Nagra stannar har. Nagra kliver ombord.
Vi flyger igen. Sover, laser, pratar, lyssnar pa radio. Tittar ut.
Quito. Ett kretskort som smalt ned over bergen och dalen. Ett stort kretskort.
/Fia
Snart är det dags!
Vi får glädja oss åt att vi faktiskt ska få komma iväg! Att vi har lyckats organisera oss tillräckligt för att ha bokat och köpt biljetter, ordnat boende, språkskola, lyckats vaccinera oss, ordnat fram våra pass och kopierat dem, levt ihop och mått bra, betalat våra räkningar, -att alla haft råd, och allt annat också! Och vara tacksamma för allt stöd vi har fått, vår undervisning, och allt vad vi själva har lagt manken till och sammarbetat -för det har vi verkligen gjort!
Nu är det dags att börja tänka på vår fantastiska resa och i och med den; vår andra period av kursen! Precis som den första känns den lite diffus... Vi har inte ens pratat om praktikplatser i Ecuador! Men ovissheten känns inte lika skrämmande (i alla fall inte för mig) den här gången, vi har klarat av hela första perioden snart, och det har gått underbart bra! Kursens framtid känns ljus. Vi klarar allt tillsammans och det ska bli en fröjd att gå in i nästa skede med mina kamrater!
Camila
HIV och AIDS med Martha
I Sverige beräknas det att det i dag lever omkring 4500 personer med HIV. Sedan 2002 har antalet anmälningar av HIV stadigt ökat, speciellt under de senaste två åren. 2007 anmäldes flest fall sedan 1986 då det blev möjligt att diagnostisera HIV, vilket innebär ungefär dubbelt så många fall som det genomsnittliga under den senaste femårsperioden och en ökning på 70% sedan 2006.*
Om HIV, AIDS och allt där emellan skulle vår gäst Martha från Namibia prata om vecka 15 under en två och en halv dagar lång workshop med oss på skolan.
Dag ett började med en genomgång av vad workshopen skulle handla om. Efter det skapade gruppen gemensamt (med lite hjälp från Martha) förhållningsregler för de kommande dagarna. Framför allt handlade det om att visa varandra respekt, förståelse och så självklart mycket värme och kärlek. Efter att reglerna var fastställda var det dags att sätta igång. Martha gav oss en basal genomgång av vad HIV och ADIS är, hur det sprids och de olika stadierna av infektion.
Defenition
HIV står för Human Immunodeficency Virus/ Humant Immunbrist Virus.
- Human -det smittar bara mellan människor
- Immunodeficiancy - det bryter ner immunförsvaret
- Virus - en microorganism som skadar och finns kvar i kroppen resten av livet
- Aquired - det är något man får från någon annan. (Ej ärftligt)
- Immunodeficiancy - bryter ner immunförsvaret
- Syndrome - syndrom; konsekvensen av flera sjukdommar
Spridning
Viruset sprids genom kroppsvätskor. Olika kroppsvättskor innehåller olika mycket HIV. Saliv innehåller till exempel mycket lite mängd HIV och kan alltså inte smitta. Urin, svett, tårar, avföring och snor har också liten mängd HIV och kan inte heller smitta. Däremot innehåller blod, sädesvätska, vaginal vättska och (bröstmjölk-medel) höga mängder HIV och är därmed smittsamma.
Men för att smittas med HIV krävs det inte bara att man kommer i kontakt med någon av de vätskor med hög kvantitet HIV. För att viruset ska kunna överleva och göra dig sjuk krävs att den får en ingång till ditt blodsystem, ingången kan dock vara väldigt liten, ett knappt synligt sår är allt som behövs.
En person som redan har HIV är inte immun mot HIV. Personen kan till exempel genom oskyddat sex med en annan HIV-possitiv person bli smittad på nytt med ett annat virus och bli ännu sjukare.
Viruset i kroppen
När viruset väl tagit sig in i blodomloppet gömmer det sig i kroppen och samlar kraft. Den infiltrerar de vita blodkropparna och kan på så vis reproducera sig själv. Oftast kan det ta tid för viruset att visa sig och ett test kan visa negativt i 2-3 månader trots att viruset finns i kroppen.
Dag två började med repetition av dag ett för att se om något från gårdagen satt sig i huvudet. Det blev en trög början men till slut hade vi gått igenom alla moment. Sedan fördjupade vi oss i mer i den föregående dagens ämnen, tittade på film och disskuterade. Vi kom också in på samhälle; vilka normer som råder, hur det påverkar oss och vilka förväntningar som sätts på oss som kvinnor, män, hetro, homo och så vidare.
Den tredje och sista dagen började också med en repetition som också den gick lite trögt till en början... Fokus för dagen blev visualisering, stigmatisering och diskriminering. Diskussioner varvades med övningar och reflexion från egna erfarenheter och det hela avslutades med en runda och ett hoppfullt brev till oss själva och allara sist en utvärdering av workshoppen.
Det blev tre lärorika dagar!
* http://www.smittskyddsinstitutet.se
Omstrukturerade Ansvarsgrupper
Vecka 10 visade att det var några som var lite missnöjda med sina beslut och det slutade med att alla sex grupperna omformaterades, en del helt och hållet, en del bara med ett par byten.
En av grupperna som formades om helt var Dokumentation som bl.a. har hand om den här bloggen, efter omformningen blev det snart påsklov och det blev väldigt lite tid över för att strukturera upp den för övrigt väldigt nya bloggen.
Men nu verkar det som att alla som fick nya uppgifter har vant in sig till de nya grupperna och äntligen rullar allt på som vanligt.
Jag hoppas att på att kunna hålla bloggen uppdaterad, fräsh och fin, men framför allt hoppas jag att Ni uppskattar den!
Camila
Kollektivet
Att bo i kollektiv i det här fallet innebär att man delar boende; sovrum, dusch, toa, matlagning, inköp, ekonomi, städ, disk, fritid och studier med 21 andra personer.
För att kollektivet, studierna och resan ska kunna fungera, har man delat upp deltagarna i kursen i sex olika ansvarsgrupper.
- Inköp- består av fyra personer som har hand om alla inköp som görs till kollektivet och en del studiematerial och ser till att det alltid finns mat till exempel
- Ekonomi- består också av fyra personer varav en är kursledare. De har hand om att göra en budget och se till att den hålls, de betalar också räkningarna och ser till att kursdeltagarna får tillbaka pengar för sina utlägg.
- Studieplanering- består av fem personer varav fyra är kursdeltagare och en är lärare på skolan. Deras uppgifetr består av att planera schemat för de kommande veckorna och bl.a. försöka få in en, ibland två AG-(ansvarsgrupp)pass i veckan.
- Hus- består av tre personer och har den viktiga uppgiften att hålla ordning på kollektivet. De gör upp scheman för de olika områderna som till exempel matlagning, städ, brödbakning, vedhuggning, komposttömmning och så vidare.
- Reseplanering- består av tre deltagare och en handledare och har till uppgift att planera resan till och i Ecuador. De bokar flyg, skola, hem och håller kursen uppdaterad om vilka krav som ställs inför resan.
- Dokumentation- består av endast två personer som har till uppgift att documentera vad vi gör i kursen, skriva ett veckoblad till kursdeltagarna och planera fysiska aktiviteter när det finns tid för det på schemat.
Att ovannämnda grupperna har ansvar för de olika uppgifterna betyder dock inte att de har mandat att besluta över resten av kursdeltagarnas huvuden. I skolans demokratiska anda tar man alla beslut gemensamt genom röstning på kursens möten. Det kan låta som en omöjlig uppgift men genom bra sammarbete, gruppdynamik och uppdelning av uppgifter har vi kunnat lösa alla problem hittills.
Camila
Vad är Färnebo Folkhögskola?
Färnebo Folkhögskola ligger i det lilla samhället Österfärnebo, precis vid gränsen till Norrland och cirka tio mil från Sveriges huvudstad Stockholm. Här har Färnebo Folkhögskola funnits i trettio år och med en filial i Göteborg har skolan de globala frågorna som ledstjärna. Demokrati, jämlikhet, fred och miljö är ämnen som skolan uppmuntrar till samtal om.
Ända sedan starten för trettio år sedan har resandet och utbytet satts i centrum på Färnebo Folkhögskola. De resande kurserna har främst gått till Afrika och Latinamerika.
I Ecuadorkursen 2008 är temat Makt, Möten och Praktiskt förändringsarbete. Kursen är indelad i tre olika perioder; först en föreberedande del där studier och förberedelser inför de kommande perioderna genomförs. Därefter bär det av till Ecuador för tio veckors vistelse med fokus på ett utåtriktat informationsarbete. Den avslutande delen består av fördjupande studier och utbyte med Ecuador. Då väntas även medlemmar av den ecuadorianska rörelsen FENOCIN till Sverige för att leva och verka tillsammans med kursdeltagarna. På så vis tror vi att man skapar ett så jämlikt utbyte som möjligt.
Färnebo Folkhögskola har en egen filosofi gällande pedagogik. I en kreativ miljö där alla synliggörs är det deltagandet som betonas och varje kurs skapas genom samarbete kursdeltagarna emellan. Kursdeltagarna lever och bor tillsammans i ett kollektiv och kommer fram till kursen upplägg utifrån gruppens viljor, förutsättningar och kunskaper.
Ecuadorkursen 2008 består av 21 personer, varav två är handledare. Kursdeltagarna har skilda bakgrunder och kommer från de flesta håll i Sverige. Vi är i åldrarna 19 -29 år och i denna kurs är det en majoritet kvinnliga deltagare.
Österfärnebo, den 26 mars 2008.
Av Daniel, redigerad och publicerad av Camila 23 april 2008.
Globaliseringstema
Efter helgen inledde Carro veckan med ett gruppass som innehöll teori och grupps utveckling. Veckan startade tyvärr ganska tråkigt med att Linus bestämde sig för att sluta kursen, vilken för oss alla kändes jobbigt och konstigt i och med att vi förlorade en kär gruppmedlem. Följande dag hade vi ett pass om makt, efter lunchen gick vi till våra spanskagrupper där vi alla jobbar på olika sätt beroende på nivå. Under kvällen fick alla chansen att smaka Fias päronsplit under hennes och Daniels personliga presentationer. Vi lyssnade med förväntan, skratt och gråt på deras presentationer, likt alla andras. Under stormötet diskuterade vi förslaget om att ta bort speglarna på alla offentliga platser under två veckor. Stormötets "tema" var 90-tal, vilket resulterade i att alla var mycket snygga. Dagen fortsatte som vanligt tills at alla gick och la sig för att sova.
Dagen därpå började mycket tidigare än vanligt för de som bor i herrgården. De vaknade nämligen vid femtiden av att några sjöng. Det visade sig att Namibia-kursen, som nyss hade anlänt hem från Namibia hade spelat in sig själva när de sjunger, satt låten på repeat och lämnat stereon i herrgården. Men de lämnade också en låda hjärtformade kakor och en inbjudan till fika hos dem på självaste Alla hjärtans dag. Frukosten den dagen bestod av hjärtformade scones och rosa apelsinjuice. Dessutom hade "kärlek och respektgruppen" dekorerat runt om i husen för att sprida värme och kärlek. Men under morgonmötet fick vi ännu ett tråkigt besked då Mårten berättade att han skulle sluta på kursen. Med en dyster underton under alla hjärtans dag försökte vi glädjas åt Mårtens beslut och av Namibiakursens fika. Gruppaktiviteten under lördagen höll Ylva och Isabell i, det var ett dramapass, vilket var extremt roligt. Dessutom bytte Ylva och Isabell dialekter under passet, skånska och stockholmska, vilket var hysteriskt roligt. Senare på kvällen bjöd vi in praktiskantkursen på middag med italienskt tema och tävlingar.
De två första veckorna på Herrgården.
Alla anlände sakta men säkert helgen innan kursen startade, den siste att anlända var Svante som kom under förmiddagen den första skoldagen, den 28 januari. Under förmiddagen lärde vi känna varandra och invigde Ecuadorkursen 2008 med pompa och med ståt. Handledaren Ida klippte bandet, vilket fortsatte med läsk och kakor. Sedan målade vi våra förväntningar och farhågor med kursen.
Dagen därpå hade vi vårat första morgonmöte, vilket är ett halvtimmespass där man har möjlighet att ta upp frågor, förslag och tankar. Därefter inleddes det förväntansfulla passet Ansvarsgrupper (AG), där vi diskuterade och beslutade om vilka AG vi skulle ha, vilket senare ledde till indelningen av AG. Den senare delen gick snabbt och lätt, det verkade som alla fick den grupp de ville ha. Dagen avslutades med Linus och Carros personliga presentationer, vilket utspelade sig i Carros lilla torp. Vi lyssnade alla på deras spännande berättelser och vandrade sedan hem i mörkret.
Onsdagen inleddes med vårat första ihopkrympta stormöte, där vi skulle besluta om vår generella beslutsform. Det fanns olika förslag men beslutet landade i 2/3 majoritetsbeslut. Under torsdagen fick vi bättre grepp om lärarens och handledarens roller, likaså skolans styrdokument. Vi hade också vårt första storstäd, vilket gick bra. Men kvällen var ändå bäst, vilket inleddes med pulka åkning, snörugby och sedan filmkväll.
Under lördagen fick vi en sovmorgon och sedan hoppade vi på bussen som tog oss till Gysinge, där var vi på Naturum och tittade runt i bruksorten. Med för det mesta glatt humör vandrade vi längst med Gästriksleden hemåt. Andra veckan började en normdiskussion om reglementet, alkoholpolicyn, mat och kärlek och respekt. Inköpsgruppen gör här sin första stora beställning. Ansvargrupperna började få lite struktur och under vårt första stora stormöte pratade vi bland annat om hur mat och mötesgrupperna, om kött ska ingå i vår gemensamma budget och vilka frågor vi vill ställa till Marcus Malm.
Mötesgruppen som bestod av Ida, Mika, Ninni och Ylva överraskade oss med sina fina dräkter, vilka de hade ordnat efter lantistemat. Under torsdagen blev vi indelade i tre spanska grupper, beroende vilken nivå man låg på. De flesta verkade ivriga med att sätta igång att lära sig. Under eftermiddagen sattes det in en välbehövlig "Kött/inte kött" diskussion, där mötesgruppen skapade ett forum där man fick utrycka sina åsikter och därmed skapa sig en större förståelse för andras åsikter. Veckan avslutades med ett pass som Marcus Malm från UBV höll i, vi försökte lyssna aktivt, men de två veckorna hade satt sina spår och de flesta var helt slut. Efter passet försvann några till Stockholm, Avesta och andra ställen medan ett tiotal stannade kvar på landsbygden.
