Ecuadorkursen 2008

Ja, nu bor vi i en liten by utanfor Cotacachi, men det ar bara 20 min gangvag hit(ar i stan nu). De har massa djur, hons, tuppar och kycklingar i alla mojliga storlekar, kor, hundar, en gris, marsvin och en benig liten katt som heter Martin. Familjen ar jattefin 5 barn och mamman och pappan(och massa slakt som bor grannar med dem). Forsta dagen var vi med och skordade majs, det var skitmysigt forutom att jag har armarna fulla med flugbett, nasta gang blir det langarmat. Sen har vi traffat ursprungsfolksorganisationen UNORCAC som ar har, som Nancy som vi bor hos ar aktiv i. Vi ska halla en engelska workshop pa en skola nasta vecka dar barnen pratar bade quechua och spanska och sa gor vi massa annat. Igar tvattade vi vara klader for hand pa garden, det tog typ 2-3 timmar och har duschar man som man gor nar man bastar i sverige genom att hinka over sig med kokat vatten blandat med kallt inne pa toan dar det finns ettr avlopp vattnet kan rinna ner i. Det vaxer ett avakadotrad pa garden och frukt ocksa samt lite odlingar.

Puss och kram fran Fia och Ninni!

Nu har vi varit har i 2 veckor och allthar gatt bra hittills. Vi har pluggat spanska forutom jag och Camila som pluggade Quechua. Utover det har vi lart oss att hitta i staden, njutit av maten och varit pa aventyr. I lordags akte vi i tva olika grupper ivag med guider, ena gruppen till vulkanen Cotopaxi och min grupp till vulkanen Wawa Pichincha. Men vi lyckades aldrig ta oss till kratern, efter att ha kort bil en bit upp mot vulkanens topp sa blev det sa pass lerigt att vi inte kom langre. Var guide sa ocksa att regn var pa vag och da skulle vi inte kunna se nagonting. Sa istallet akte vi till amra kallor i Papallacta, dar badade vi, vilket var supperskont oh sedan gick vi pa en promenad uppe i bergen, pa 3600 meters hojd over havet. Det var jattetungt att andas dar uppe och jag fick stanna och vila flera ganger, men det sa vackert att jag skulle gora om det vilken dag som helst.  Idag ar det sista kvallen i Quito, till helgen ska vi antligen fa traffa de ecuadorianerna som vi ska ha ett utbyte med och pa mandag sa bar det av hem till deras familjer.

Vi mar bra!

/Aurora

Mitt hjarta slar extra slag for Quito. Det suger lite i uppforsbackarna, men annars har jag anpassat mig ganska snabbt.

16.15 kom taxibilarna, de nervost jamforda packningarna och de pirriga resenarerna stuvades in i bilarna. Taxifarden till arlanda gick helt enligt planerna. Pa arlanda forsta incidenten. Ett pass var tvunget att ordnas i sista stund. Dock inte mitt.

Vi checkade in och at var matsack. Vimsade runt lite pa taxfreen. Forsta flyget; till amsterdam. Vi kom fram, skyndade ut ur planet, nu var det ont om tid visste vi. Bara 50 minuter tills nasta plan lyfter...

Hm

07.30, delayed.

Klockan var omkring 23.00...

Vi var nog inte sa oroliga de flesta av oss, det var ju upp till flygbolaget att fixa det har.

Vi fick bo pa hotel. Sova 5 h innan det var dax att i all hast njuta av den overdadiga frukostbuffen, hollandska smaplattar, agg, juice, det ena med det tredje.

Sa flyget till Bon Aire. Vilket verkar vara nederlandernas eget jetset paradis. Dar landade vi bara och tankade, de slappte dock ut oss till den lilla flygplatsen, som hette nagot i stil med "The flamingo", en stund.

Nagra stannar har.

Satta sig pa planet igen... vi satt dar i manga timmar, en aningen segt efter ett tag.

Jag tittar ut genom fonstret. Vi narmar oss nasta stopp. Guayaquil ovanifran, ett parti memory, pedantiskt upplagt i vagrata och lodrata rader. Monstrade baksidor pa de kvadratiska korten.

Vi tar mark. Bostadshus langs efter stangslet som omgardar flygplatsen.

Nagra stannar har. Nagra kliver ombord.

Vi flyger igen. Sover, laser, pratar, lyssnar pa radio. Tittar ut.

Quito. Ett kretskort som smalt ned over bergen och dalen. Ett stort kretskort.



/Fia