Aurora, Sofia och Daniel under praktiken. Tema, medier och folkbildning!
Man kan lugnt saga att det har gatt upp och ner under praktiken. Den borjade i Cuenca som ar en modern och vacker stad, dar man kan hitta en vegetarisk restaurant pa varje horn. Det borjade bra med nagra lediga dagar, dar vi tar chansen att se staden, allt fran katedraler till floden som gar rakt genom staden. Forsta dagen av praktiken kommer bara Daniel ivag eftersom jag och Sofia ligger sjuka. Men han kommer ivag med andra halften av var praktik grupp, Maria och Javier. Det blir nagra dryga dagar for Daniel eftersom det mesta gar ut pa att vanta och nar det sedan hander nagot sa har han svart att forsta spraket. Forst pa onsdagen sa aker jag med efter att intagit ett par dimor. Vi akte till en liten by med en liten kille som sag alldeles for ung ut for att kora bil, nar vi hoppade ut var jag tvungen att fraga honom hur gammal han var, han sa att han var 13 ar. My God! Ingen berattade vad som skulle handa sa nar det sa att jag skulle presentera skolan och Sverige pa ett mote sa blev jag paff. Det ar inget man gor pa ett enkelt satt pa ett annat sprak. Men pa nagot satt lyckas jag anda och jag sjunger till och med en svenska sang for hela forsamlingen. Dagen efter foljer Sofia med och vi ska aka och ha ett mote och se barn dansa i en liten by, vi forbereder fragor till motet, men det visar vara meningslost da motet ar installt. Istallet aker vi till en liten by och tittar pa nar kvinnliga larare spelar fotboll. Sedan far vi se pa nar var chauffor super sig full, nar vi val kommer darifran efter mycket vantande ar vi svenskar mycket arga och irriterande eftersom vi var tvugna att ka med rattull man. Na vi klagade sa visade det sig ironiskt nog att han som korde var ordforanden i den organisationen som vi hade praktik pa, det var det ingen som hade sagt.
Harifran blev prakitken dock bara battre, dagen efter akte vi och besokte en katolsk radio, dar vi blev inspelade och fick ga upp pa taket och sa radiosandarna. Det var intressant och vi blev mycket bra mottagna. Pa lordagen skulle vi vara med i organisationens radio, vi var alla dar men det var bara jag, Javier och Maria som blev intervjuade live.
Pa sondagen akte vi till en mindre stad som heter Canar, dar tog Viktor emot oss och vi fick bo pa deras utbildningscenter som lag pa landet utanfor Canar, helt sjalva. Det var valdigt kallt och ibland forsvann bade ljuset och vattnet men vi hade ett stort kok dar vi kunde laga god mat. Vi spelade mycket kort och gjorde bade chokladbollar och pannkakor. Har blev det lite mer som planerat. Vi fick bland annat besoka en ostfabrik som organisationen hade, osten har i landet ar mjuk och mild, mycket god, enligt mig i alla fall. Vi skulle ocksa besoka en minga* en dag med pa grund av dalig kommunikation och ett jordskred kom vi inte fram forran de hade gatt pa lunch. Men vi fick dock ta en lang promenad uppe i bergen, det var gront och sma backar rann nerfor bergsvaggarna. Molnen kom och gick, men nar de var narvarnade sa kanner man verkligen att man ar inne i molnen.
En dag sa akte vi till Ingapirca, vilket ar en del av Inkaleden som ocksa bestar av resterna fran En fastning fran Inkatiden. Det var intressant och kul att se var de offrade de vackraste kvinnorna. En dag fick vi ocksa en rundtur pa utbildningscentret dar Viktor visade dar de larde sig konsthanverk, att brodera och vava. De sista dagarna var vi med Aurelio och UNORCAB, de hade tva huvudsakliga projekt, det ena var en ost och yogurtfabrik och det andra var ett alpaca projekt, dar de fodde upp alpacor och stickade trojor, mossor m.m. Det var dock svart att fa en mojlighet at intervjua eller prata med de som jobbade dar eftersom det var bara ordforanden i organisationen som pratade och som svarade pa vara fragor, det var irriterande, men Aurelio tog hand om oss och var valdigt trevlig.
Sista dagarna akte vi till Guayaquil, dar vi gick ut pa gatorna och intervjuade manniskorna om medier. Vi gjorde ocksa en kvantitativ undersokning av reklamen i staden, det som var markningsvart var att det var praktiskt taget bara vita manniskor i reklamerna. Skillnaden mellan landet och storstaden var intressant att se. Men efter att ha varit ute pa praktik i tre veckor var vi alla ratt trotta och ville aka darifran. Det var mycket larorikt, men inte pa det sattet vi hade forvantat oss.
Nu ar det sista veckan har i Ecuador och vi ar alla utspridda i landet for att ha en vecka semester.Snart bar det av hem till Sverige, jag kommer sakna Ecuador aven om jag just nu bara vill hem.
Aurora
Orgullo glbti 2008
Innan paraden pratade jag lite med Sofia Carrion som ar ordforande for Organización Ecuatoriana de Mujeres Lesbianas (Ecuadorianska organisationen for lesbiska kvinnor). Hon berattade att den viktigaste kampen just nu ar att fa Ecuador att infora lagar mot diskriminering av hbtq-personer och att paverka arbetet med nya konstitutionen. Hon sa ocksa att det for tillfallet ar den evangeliska kyrkan som hardast angriper hbtq-personer i uttalanden och handlingar.
Mest hogljudda maste nog ha varit ungdomarna fran Fundación Ecuatoriana Equidad (Ecuadorianska stiftelsen for rattvisa). De ropade slagord och dansade och sjong. Min favoritramsa ar: "Hey, hey, hey. Que rico es ser gay". Det betyder ungefar: "Hej, hej, hej. Vad gött det e å va gay".
Vi som var i Quito deltog i kampen och festligheterna som foljde, dels pa Plaza Foch direkt efter paraden, dels pa Matrioschka dar vi dansade pa kvallen.
Bilder:
Lika rattigheter, nu!
Glad charmor.
Flaggan svajade.
Transindigenas.
Nagra var maskerade.
For mer information om Orgullo glbti 2008: http://www.orgulloglbti.blogspot.com/
/Mika
Sjukdomar...
Tankar fran Aurora!
Religionen i Ecuador ar mycket viktig, speciellt katolicismen, da Ecuador har 90 % katoliker. Medan de flesta i Sverige ar medlemmar i Svenska Kyrkan, men detta betyder inte att de tror pa Gud, lite konstigt, inte sant !?
Abort ar en annan intressant fraga. Vi i Sverige tillater abort och de flesta tycker att detta ar nagot bra, vilket man skulle kunna ifragasatta, for aborter anvands ibland som preventivmedel och man kan ju tycka att det ar ett liv man dodar. Dessa argumenten kan jag hantera, jag kanske till och med haller med til viss del. Men Katolska Kyrkan menar pa att nar man gor abort sa finns det ett fullt utvecklat barn inne i magen, som bara behover oka i storlek innan det kommer ut. Sedan menar de pa att en av abort metoderna som finns ar att stycka barnet till dods, vilket jag inte ens forstar hur det skulle kunna ga till utan att mamman dor ocksa. En annan metod ar att ta ut barnet kirurgisk vag, da man tar ut barnet fran magen och sedan dranker barnet eller branner det.
Jag har ocksa fatt lara mig att det ar helt ofarligt att kora full, sa lange inte polisen upptacker det (detta tror jag sjalvklart inte att alla tror i Ecuador). "Vita kan inte dansa", detta ar nagot som jag inte visste om mig sjalv, men tydligen kan jag inte det, aven om de som sa det aldrig hade sett mig dansa. Det ar ocksa konstigt att jag inte ar gift, har tre barn och att jag inte kan tala flytande engelska, det sistnamnda bor jag kunna eftersom jag ar vit eller med andra ord "gringa".
Allt detta ar nagot som jag kallar kulturchockar. Det ar sa olikt fran min egen kultur att det besvarar mig, men det far mig ocksa att tanka till pa varfor det besvarar mig, pa vem jag ar och pa vilka de ar. Men det ar just den har erfarenheten som jag var ute efter, jag ville se varlden ur nagon annans ogon, det har jag ocksa fatt. Jag har ocksa fatt stota pa manga fordomar vilket manga invandrare i Sverige far mota dagligen. Jag vill ocksa lagga till att det finns massor med saker som jag gillar med Ecuador men det kommer jag inte ta upp har eftersom detta ar mina tankar om kultur chockar.
/Aurora
Utanfor Farnebo
16.15 kom taxibilarna, de nervost jamforda packningarna och de pirriga resenarerna stuvades in i bilarna. Taxifarden till arlanda gick helt enligt planerna. Pa arlanda forsta incidenten. Ett pass var tvunget att ordnas i sista stund. Dock inte mitt.
Vi checkade in och at var matsack. Vimsade runt lite pa taxfreen. Forsta flyget; till amsterdam. Vi kom fram, skyndade ut ur planet, nu var det ont om tid visste vi. Bara 50 minuter tills nasta plan lyfter...
Hm
07.30, delayed.
Klockan var omkring 23.00...
Vi var nog inte sa oroliga de flesta av oss, det var ju upp till flygbolaget att fixa det har.
Vi fick bo pa hotel. Sova 5 h innan det var dax att i all hast njuta av den overdadiga frukostbuffen, hollandska smaplattar, agg, juice, det ena med det tredje.
Sa flyget till Bon Aire. Vilket verkar vara nederlandernas eget jetset paradis. Dar landade vi bara och tankade, de slappte dock ut oss till den lilla flygplatsen, som hette nagot i stil med "The flamingo", en stund.
Nagra stannar har.
Satta sig pa planet igen... vi satt dar i manga timmar, en aningen segt efter ett tag.
Jag tittar ut genom fonstret. Vi narmar oss nasta stopp. Guayaquil ovanifran, ett parti memory, pedantiskt upplagt i vagrata och lodrata rader. Monstrade baksidor pa de kvadratiska korten.
Vi tar mark. Bostadshus langs efter stangslet som omgardar flygplatsen.
Nagra stannar har. Nagra kliver ombord.
Vi flyger igen. Sover, laser, pratar, lyssnar pa radio. Tittar ut.
Quito. Ett kretskort som smalt ned over bergen och dalen. Ett stort kretskort.
/Fia