Ecuadorkursen 2008

Vi blickar ut over Santa Rosa de Pacca, vara blickar mots av boljande ragfalt, snotackta toppar pa en vilande vulkan, rosakladda kvinnor med hatt, far, grisar, lamor, hastar och hundar som skaller. Runtomkring i bergen och dalen ser man sma gra hus byggda av lera och gras med roda tegelplattor till tak. Det kala bergslandskapet kantas av porlande backar ombaddade av fargglada blommor och eukaluptystrad. Langst ner i dalen ser man stora plantage dar rosor i olika farger odlas.

Det ar har vi bor under tva och en halv vecka, jag och Ina. Vi bor hos en familj som bestar av Pappan Dionicio, mamman Isabell, fastern Josefina och ubytesdeltagaren Susana. De har ocksa grisar, far, en asna, en hona (den andra dog medan vi var har), sex hundar, ett tiotal marsvin och en katt. Landskapet ar sa vackert som vi har beskrivit det, men det ar inte bara harligt har, den forsta tiden bestod av lera, blota fotter, regn och ett lackande tak. Och eftersom hojden ar pa ca 3600 meter over havet blir allt man gor som ett extremt hart traningspass. Men anda sa ville vi bestiga berget vi bor pa, vi vandrade i ca tva timmar med Dionicio, da hade vi kommit upp pa 4000 meters hojd. Pa vagen upp fick vi se farskt vargbajs och blommor. Bergslandskapet bestod mest av gras och pa vagen tillbaka var det sa hogt och regnet hade slagit till sa pass att vi var blota anda in pa skinnet.

De tar hand om oss och ger oss mat varje dag, oftast sa far vi en gra soppa som ar gjord pa vatten, mald vete, potatis, mjolk och nagon enstaka purjoloksbit. Men vi har aven fatt stekt kyckling med ris, det var extremt gott!! Vi far ocksa valdigt mycket egenodlade bondbonor i olika former, torkade, rostade, kokade och stekta. En annan sak vi far varje dag ar Cafecito, vilket man skulle kunna tro att det ar kaffe, men na, det ar godare an sa. Cafecito bestar av sonderkokade havregryn i vatten och mjolk med socker....mmmm.....

Maten tillagas over en oppen eld i ett av husen dar marsvinen och Josefina bor. De har en gasspis i andra huset men om man anvander den sa "blir man bara varm upptill". Dock sa kan det bli lite val mycket rok inne i huset, men det blir valdigt vackert nar solstralarna hittar sin vag in genom halen i taket och roken blandar sig med solljuset.

Om dagarna forsoker vi hjalpa till sa gott vi kan, men trots sin alder sa ar de starkare, har battre kondition och behover mindre somn an oss. En dag tog vi in grisarna fran faltet sjalva, men forsta gick det rent at hel****!!! De sprang ivag och vi blev stressade av att de kanske skulle forsvinna. Men till slut sa hade vi samlat ihop dem och sa fick vi in dem i sin lilla hage. Puh!

Nagot som vi tycker ar valdigt trevligt ar nar Josefina, som ar halvt stum/dov och halt, skrattar, vilket hon gor nar vi tar in grisarna, leker med katten eller snubblar. Hon brukar sitta ute med hundarna och speciellt med en liten hund som kallas Conejo (Hare) for att den hoppar som en hare. Hundarna har de for att de inte ska bli ranade, de skaller pa vad som helst och slass om varat bajs efter att vi har skitit pa huk bakom en buske. Ina tycker de ar skitackliga!

Det har slutat regna och solen star hogt pa himlen, men nu vi har inget rinnande vatten. Innan kunde vi inte tvatta oss pga. att det var sa kallt, nu har vi inget rinnande vatten. Vilken tur att vi ska aka till varma kallor idag!

Under dagarna satter Dionicio pa musik pa spanska, men det later som asiatisk musik som later likadant hela tiden. Men det kanns anda tryggt nar han satter pa den vid sju pa morgonen, samtidigt som han sager att vi ska komma in i det andra huset och varma oss framfor elden, da ar allt som det ska.

Vissa dagar har vi langtat harifran, pga av kyla, smuts och kattskin i skafferiet, men familjens valvilja, Pelle Pelé(kattungen) och mina och Inas sma pahitt och samtal gor att vi kommer sakna Santa Rosa de Pacca och allt dartill.

En stor kram fran Aurora och Ina, de snyggaste och smartaste kvinnorna pa denna jord, still going strong!